VÄGVERKET RIVER YTTERLIGARE EN BRO I GULLSPÅNG

Vägverket har tidigare rivet järnvägsbron över riksväg 26 vid Gullspång och ersatt den med en gång- och cykelbro.

Hur mycket detta arbete kostade har inte Vägverket redovisat, men de pengarna kunde istället lagts på en förbättring av järnvägsbron för att bevara möjligheterna till framtida tågtrafik till Otterbäckens hamn och kommunens största industriområde.

Nu vill Vägverket riva landsvägsbron från 1935 över Gullspångsälven och bygga om den intilliggande kommunalägda järnvägsbron till gång- och cykelbro med möjlighet till dressinåkning.

Gullspångs kommun är passiv i frågan och har inte mycket att invända mot rivningen. Tekniska utskottet föreslår även personbilstrafik på järnvägsbron. Hur det ska gå att kombinera personbilstrafik, dressinåkning, gång –och cykelväg och järnvägstrafik på bron är oklart och hur mycket en sådan om- och tillbyggnad kostar framgår heller inte.

Med all säkerhet innebär sådana åtgärder slutet för järnsvägstrafiken till Gullspång och Otterbäcken i framtiden.

Jag har svårt att tro, att Vägverket och kommunledningen har det syftet, men framtida miljövänlig järnvägstrafik verkar inte finnas, varken i kommunledningens eller Vägverkets planeringshorisont.

Landsvägsbron över Gullspångsälven har varit och är en viktig del av vägnätet i Gullspång och kring Gullspångsälven. En broförbindelse över älven i den här delen av samhället är en utvecklingsfråga för samhället.

Gullspång som centralort på gränsen mellan Götaland- Svealand och Otterbäcken som förbindelse mellan Bergslagen och Vänern har stora utvecklingsmöjligheter industriellt och näringslivsmässigt, inte minst inom turistsektorn och då kommer järnvägen att spela en viktig roll

På norra sidan av älven finns idag koncentrad bebyggelse och möjligheter till framtida utbyggnad. Landsvägsbron från 1935 tjänar idag och kommer i framtiden att ha betydelse som kommunikationsled för närboende, industriell verksamhet och som avlastning av trafiken. genom samhället.

Jag kan inte dra mig till minnes någon kommun i Västra Götaland, där Vägverket i centralorten rivit järnvägs- och landsvägsbro, men i Gullspång går det bra, beroende på att kommunledningen är passiv och inte förstår utvecklingsmöjligheterna.

Frågan att riva bron var uppe under min tid som kommunalråd,men Gullspångs kommun motsatte sig då Vägverkets planer.

Gullspångs kommun och Vägverket gjorde då en uppgötrelse. Kommunen bidrog med

500.000 kr till en ny och säkrare infart med avkörningsfiler till Gullspangs centrum. Som motprestation förstärkte Vägverket den mellersta bron över Gullspångsälven och enkelriktade bron för personbilstrafik.

Hur en landsvägsbro från 1935 kan vara i ett sådant skick, att den måste rivas har jag svårt att inse. De pengar, som Vägverket planerar lägga på en ombyggnad av järnvägsbron skulle i stället gå till upprustning och underhåll av landsvägsbron.

Frågan att bevara landsvägsbron från 1935 måste vara ett viktigt ärende för kommunens områdesutvecklare, och för de grupper, som arbetar för en positiv utveckling

Hans-Göran Larsson